jag hatar att erkänna att jag är ledsen, att något har påverkat mig. jag hatar att visa mig svag. jag håller det för mig själv, stänger ute människor, låter ingen komma in. jag hatar det men det är så jag är.

kan inte förneka att jag är ledsen idag. kan inte dölja det. vill helst av allting åka hem till min säng, dra täcket över huvudet och gömma mig där i några dagar. men vad hjälper det att gräva ner sig egentligen? kan lika gärna berätta för er. vet inte ens vilka ni är, känner er inte. men vad spelar det för roll.

jag lägger min crosskarriär på hyllan nu. säljer allting som har med det att göra. kan med handen på hjärtat säga att detta är det svåraste och mest jobbigaste beslut jag någonsin kommer göra i mitt liv. det jobbigaste är att jag vet att jag kommer att ångra mig, jag har hållit på med det här i hela mitt liv. i 13 år.

jag har nästan bott mer i en husvagn än i ett hus, kört motocross i alla väder, så många gånger jag svurit över det, ramlat, varit genomblöt, frusit, gråtit, haft ont och velat ge upp. men också så mycket glädje det har gett mig, så många fina vänner jag fått, fina resultat, underbara minnen, så mycket starkare det har gjort mig.
 ALLTING har varit så jävla värt det.

älskar alla som finns där för mig. mina bästa vänner.
ni är så jävla fina. vet inte vad jag skulle gjort utan er nu.